När skräpmonstret växte sig allt större och djuren och naturen skadades berättade barnen att de blev oroliga för vad som skulle hända om inte skräpet försvann. Vi pedagoger valde att utgå från barnens oro och belysa på hur naturen och den biologiska mångfalden på olika sätt påverkas av nedskräpning för att sedan visa på vad som kan hända med den om skräpet inte slängs i naturen. Vi väljer alltså att belysa ett problem men också samtidigt hur detta problem kan lösas. Vi menar att det är viktigt att visa barnen på de två olika sidorna och att det faktiskt finns olika sätt att rädda naturen från skräp.

I didaktisk vägledning om klimat och energi beskrivs det att det är viktigt att oron inför klimatproblematiken kombineras med känslor som hopp och meningsfullhet istället för endast med den negativitet som ofta finns. 

Medverkande:

Johanna Johansson, Stina Främst, Matilda Meuller, Veronica Kalin, Angelica Johansson och Christel Bergstrand