Stinas reflektioner

Efter studiegruppsarbetet kring den fiktiva storylinen har jag fått upp ögonen för ett nytt sätt att lära och undervisa som jag upplever ligger i linje med förskolans arbetssätt som beskrivs i läroplanen. Enligt läroplanen (Skolverket, 2016) ska lärandet i förskolan vara lustfyllt och roligt vilket jag upplever att arbetet kring storyline blir då metoden syftar till att utgå från barnen. De är deras intressen och tankar som driver arbetet framåt och med hjälp av nyckelfrågor kan vi (pedagoger) ta vara på samt vidareutveckla deras projekt och lärande.

Jag ser det som en fördel för barnens lärprocess att integrera den estetiska dimensionen, skapandet av skogen och karaktärerna (djuren), i den då Björklund (2014) menar att man genom att arbeta estetiskt (och genom dokumentation som foto) förlänger kunskapen och att även materialet man använder har en agens. Björklund menar även att möjligheten till att fantisera fritt och att få jobba med dessa fantasier på ett kreativt sätt skapar ett växande intresse för att få veta mer om något, vilket är i linje med ett storylinearbete.

Jag ser också fördelar med att jobba med storyline då jag ser möjligheter i metoden att få in flera delar och aspekter på ett naturligt sätt i sagan. Genom att utgå från sagan, som skapats utifrån barnens förkunskaper och närmiljö, ser jag hur man kan få in de olika delarna i ett relevant sammanhang som bildar en helhet. Exempelvis de olika dimensionerna av hållbar utveckling. Genom att de fiktiva barnen fick i uppdrag att bygga upp ett hem till ekorren Eko kom de i kontakt med vilka världar som är önskvärda och vilka världen som är viktiga för att ekorren Eko skulle trivas och må bra. Och genom att skräpmonstret växte sig större fick de även se hur miljön förändrades, mångfalden av djur och växter försvann. Då ”barnen” även kom fram till att skräpet behövde tas bort i naturen kom vi även i kontakt med källsortering och återanvändning (skräpmonstret blev till av materialet som barnen hittat i naturen och som inte hörde hemma där). Någon som vi inte belyste i bloggen, men som är ett möjligt spår i sagan, är att göra barnen medvetna om att källan till skräpet är vad vi köper in.

För att förstå och se tecken på när naturen mår illa menar Världsnaturfonden WWF (2017) att man också måste fått uppleva hur något är när det är bra. Genom att först bygga upp en frisk miljö till ekorren Eko och hans vänner och sedan införa genomtänka nyckelhändelser, som förändrade förhållandena i skogen, fick barnen uppleva dessa kontraster. Världsnaturfonden WWF menar vidare att man inte kan förstå sin påverkan om man först inte har kunskap om hur naturen fungerar och har en egen upplevelse. Eftersom vi fick agera barn tänkte vi att det kunde vara lättare för barnen att förstå att ekorren Ekos mag- och halsont kom från sådant han ätit som inte hör hemma i naturen (ett batteri), men att det kunde vara svårt att förstå varför han även mådde dåligt av blomman som han alltid hade ätit annars. Den såg lika dan ut (till en början, sen försvann/dog den i takt med allt annat). Med hjälp av ett konkret experiment (se bloggen) kring hur växter suger upp gifter i marken tänkte vi att ett annars ”osynligt” fenomen (till en början, tills växterna dör) skulle bli synligt för barnen och där med öka deras förståelse för skräpets påverkan i skogen. Den nya kunskapen skulle sedan driva berättelsen framåt (vilket den gjorde hos de fiktiva barnen som menade att Skräpmonstret hade förgiftat blommorna). Genom storylinearbetet fick barnen möjlighet att ”utveckla sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen” (Skolverket, s.10). Diskussionerna kring barns perspektiv tar jag med mig i min blivande yrkesroll.

Något jag även tar med mig i vidare arbete kring hållbar utveckling är att man ska använda ett språk och ord som är anpassade till mottagaren, i detta fall barnet (Naturskyddsföreningen, u.å.). Vissa menar att man inte ska prata om hållbar utveckling med barn då den kan skapa oro (bland annat en förälder till ett barn i förskolan, Världsnaturfonden WWF). Men genom att vi fokuserade på lösningar till problemen och använde oss av ”Skräpmonstret” (på barnens initiativ) i en påhittad värld (lådan) såg inte jag de som ett problem att belysa ämnet, de handlar om hur man gör det! Oron kan även bli till något positivt då den ger motivation till att söka mer information och på sikt ändra sitt beteende (Världsnaturfonden WWF).

Referenser

Björklund, Sanne. (2014). Lärande för hållbar utveckling- i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Naturskyddsföreningen. (u.å.). Klimatprat- Hur pratr vi kring klimatfrågan utan att skapa uppgivenhet. Hämtad 2018-01-07, från https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokumentmedia/klimatprat_hogupplost.pdf

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö. (Ny rev. Utg.). Stockholm: Wolters Kluwer.

Världsnaturfonden WWF. (2017). Förskola på hållbar väg- Ett inspirationsmaterial för förskolan. Hämtad 2018-01-07, från http://www.wwf.se/source.php/1688621/WWF-fo?rskola%20pa?%20ha?llbar%20va?g%202017.pdf